24 maj 1962. En död man faller ned från taket på Sturebadet. Mannen är tatuerad med lilla riksvapnet. Ett gult paraply och en dolk med insignier från algeriska frihetsgruppen (Organisation de l’armée secrète, OAS) är de första ledtrådarna. Harry Friberg, fotograf och amatördetektiv, befinner sig i händelsernas centrum från första början. Den döde faller sånär i huvudet på Friberg efter dennes turkiska bad. Polisen söker Fribergs hjälp. I den dödes kavaj fanns en anteckning med fyra namn: Birgitta, Annika, Charlotta och Maud.
De fyra stora
Stieg Trenter var en av de fyra stora, jämte Maria Lang, Hans-Krister Rönblom och Vic Suneson. Friberg introducerades i Farlig fåfänga (1944). Trenter brukar särskilt uppskattas för sina skildringar av sin samtids Stockholm under 1940- och framåt.
Den döde
Den döde är förlagsdirektör Erik Karman. Född Karlsson. En osympatisk äktenskapsbrytare och äregirig mansgris som räknar sig som ättling till Erik XIV och Karin Månsdotter. Karmans fru Jenny förstärker den osympatiska bilden av sin döde man. Friberg bedriver ett lågintensivt utredningsarbete över ett otal måltider på olika platser i Stockholm. Friberg navigerar genom en mänsklig skärgård där grynnor och gryt består av Karmans f.d. kollegor och ett pärlband av kvinnor som stiftat bekantskap med en fransk OAS-sympatisör.
Likt och olikt Tintin
Friberg är fjärran från actionsagornas avelstjur Bond och traumatiserade Rambo till ackompanjemang av automateld och i sken av explosioner — detta är naket vardagsnära, enträget och realistiskt. Däri ligger nerven. I min text om Färjkarlen konstaterade jag att Jakob Nilssons tecknade serier om Trenters Friberg följer Bryssel-skolan och den klara linjen i skuggan av Hergés Tintin. Jag uppfattar en möjlig skillnad. I Tintin är bilderna i sig själva en del av det som driver handlingen framåt. Det finns inslag av action i teckningarna, även om den inte är lika obscen som hos filmerna Bond och Rambo. I serierna om Friberg så är det dialogen som driver handlingen framåt och bilderna skapar en setting och ett sammanhang. Bilderna bidrar med en parallell berättelse — den om Trenters dåtida Stockholm.
Stieg Trenter skrev Sturemordet 1962, i tiden mellan Hergés Tintin-album Tintin i Tibet (1960) och Castafiores juveler (1963). Jakob Nilssons tecknade Sturemordet gick som följetong i Dagens nyheter innan Kartago gav ut berättelsen som album 2015.
Boken är tecknad av Jakob Nilsson och utgiven Kartago förlag 2015 och finns att köpa hos t.ex. Adlibris och Bokus.
Claes