metaphor.nu

Den farligaste jakten av dem alla. Människojakt. 1917 flyr en rysk adelsman revolutionen. General Nikolai Zaroff. Zaroff bosätter sig i hemlighet i ett gammalt fort på en ö på internationellt vatten utanför Sydamerikas kust. Illistigt gillrar Zaroff fällor så att passerande båtar lider skeppsbrott. De överlevande tillfångatar han – som jaktbyten.

Modern klassiker

Detta är en modern klassiker. På flera sätt. Originalnovellen ”The most dangerous game” skrevs av Richard Connell och gavs ut 1924 och blev snabbt belönad. Parallellt med att King Kong filmatiserades 1932 så användes samma studio nattetid för att spela in ”The dangerous game”. Några av producenterna och skådespelarna arbetade med båda filmerna. Idag ingår novellen fortfarande som obligatorisk läsning i många amerikanska skolor. General Zaroffs jakt på människor finns om- och inarbetad i åtskilliga andra berättelser i filmer, tv-serier, noveller, romaner och tecknade serier.

Människojakt

General Zaroff gillrar fällor längs kusten på sin ö för att lura passerande båtar att lida skeppsbrott. Han låter tillfångata de överlevande som han sedan släpper ut i öns djungel försedda med lite proviant och en kniv. Zaroff utlovar frihet för den som överlever i tre dygn. Sedan släpper han lös sina hundar och tar upp jakten.

Många känner igen temat lite vagt från Goldings roman ”Flugornas herre” och betydligt skarpare från t.ex. ”Battle Royale” och ”Hunger Games”. De kanske tydligaste eller mest uttalade referenserna finns i t.ex. filmerna ”Deadly Prey” (1987), ”Hard Target” (1993 John Woos debut med bl.a. Jean-Claude van Damme) och ”Surviving the Game” (1994 med bl.a. Gary Busey och Rutger Hauer).

Idén om att överleva med enbart en kniv återfinns i både romanen och filmen om den svårt skadade och allvarligt sjuke veteranen Rambo. Men jag kan inte minnas att författaren David Morell skulle ha inspirerats av just Connells novell inför sin bok ”First Blood” (som fick titeln ”Tvekampen” på svenska).

I verkligheten nämnde den s.k. Zodiac-mördaren (Kalifornien under 1960- och 70-talet) ”The most dangeropus game” i ett av sina brev och Robert Hansen (Alaska under 1980-talet) kidnappade sina kvinnliga offer och släppte ut dem i obygden för att jaga dem till döds.

Skaparna av paintball påstås ha inspirerats av Conells novell.

General Zaroff och rätten att döda

I originalberättelsen (som sammanfattas i bildsviten ovan) liksom i den tecknade serien så är general Zaroff en bildad och belevad man. Han reciterar Marcus Aurelius och visar på intellektuell spänst och rörlighet.

Amerikanen Sanger Rainsford är hyggligt välbeställd storviltjägare på väg att jaga troféer i Amazonas när han blir Zaroffs byte.

Den ursprungliga berättelsen har genom åren haft sin plats i skola och utbildning för att samtala om sådant som civilisation, samarbete och med vilken rätt man kan använda dödligt våld. Med vilken rätt låter Zaroff jaga Rainsford? Med vilken rätt (tror sig) Rainsford döda Zaroff?

Fiona Flanagan och hämnden

Författaren Sylvain Runberg och illustratören François Miville-Deschênes låter sin berättelse ta vid ungefär där originalet slutar. General Zaroff blev inte uppäten av sina egna hundar. Zaroff överlevde. Rainsfords berättelse om sin kamp för livet och flykt sätter en faderslös dotter på spåren efter sin fars mördare. Jägaren blir jagad. Fiona Flanagan leder ett av Bostons mäktigaste kriminella gäng och hon skyr inga medel. Flanagan spårar upp Zaroffs syster och hennes barn. Flanagan mördar kallblodigt systerns man och skickar ett meddelande till Zaroff:

Detta väckte jaktlusten hos mig också! Vem av oss blir först att hitta er syster och hennes barn? När ni läser detta kommer de redan att befinna sig på er ö. Hittar jag dem dödar jag dem. Hittar ni dem först, kommer ni att behöva slåss för att försvara dem. Jag kommer aldrig att sluta jaga er förrän alla vid namn Zaroff är utplånade.

Bild och bubbla

Det är busenkelt att följa berättelsen i både bild och bubbla. Bildrutorna är är omväxlande stora och små, ibland med större bakgrund och infällda mindre rutor med detaljer. Det fungerar filmiskt och är lätt att förstå och läsa. Det finns både berättande texter och dialoger genom hela boken. Texterna är genomgående relativt korta och det är bild och text tillsammans som driver berättelsen framåt. Det är en snygg, lättillgänglig och väl avvägd balans mellan bild och text.

Smygande långsamhet och blixtsnabb action

Jag tycker att Miville-Deschênes lyckas med både det långsamma och det snabba i sina bilder. Kika på katterna i uppslaget ovan. Både det smygande och den explosiva attacken. Både storslagna vyer och enskilda detaljer, det långsamma och det blixtsnabba, både människor och teknik, är bra illustrerat genom hela berättelsen.

Jag låter det vara osagt vem som återvänder från ön. Vem som bestämmer sig för att fortsätta sin jakt i New York.

Däremot kan jag bjuda på att den gamla filmen från 1932 ligger öppen på olika kanaler eftersom den är public domain sedan årskiftet. I skuggan av den pågående pandemin finns en amatörfilm i långfilmsformat som baseras på originalnovellen. Dessutom kommer ännu en spelfilm under endera 2020 eller 2021 med Christoph Waltz som Nikolai Zaroff.

Ett stort tack till Joans Andersson och Albumförlaget för ännu en bra titel!

Claes