Apocalypse world — stilbildande spel!

Äntligen. Idag fick vi hem den andra utgåvan av Apocalypse World.

När spelet kom i sin första utgåva kom det att bilda skola. I skuggan av Apocalypse World skrevs mängder av spel som var Powered by the Apocalypse. Dungeon World som är ett fantasyspel, The Warren där spelarna är kaniner i ett slags Watership Down eller slikt, NightWitches som iscensätter en sovjetisk enhet bombpiloter med plan från första världskriget under det andra. För att nämna några exempel. Men det finns fler. Många fler.

Det är anekdotiskt skoj att Luke Crane som konstruerat det briljanta Mouse Guard-rollspelet hjälpt till med och stöttat Apocalypse Worlds andra utgåva.

En svensk utgåva är på gång.

Det är länge sedan jag ögnade första utgåvan. Jag ska försöka ta mig an att hacka och husregla ner spelet så att det fungerar för barnen. Måhända modifiera de explicita delarna kring våld och sex. Vi får se om det fungerar. Kanske blir lite enklare när den svenska utgåvan kommer så att jag och Hilda kan läsa åtminstone delar av materialet tillsammans. Om inte annat så kanske vi får gå på systemet i stort med något av andan hos arketyperna och spela apokalyptiskt.

Claes

Att smida Järn — några reflektioner inför ett äventyr i Sápmi

Jag inbillar mig att vi som spelleder rollspel kan ta oss an uppgiften med lite variation. För egen del så finns lite olika insteg, där ett är förmågan att underhålla mina egna tankar ute till fots i markerna, med paddel genom vatten eller invid en eld, ett annat är en trappa ner bland bokhyllorna i det kaos jag önskar vore mitt bibliotek i Jules Verne-anda, och ännu ett är aha-upplevelsen när jag slås av någon inbillad snilleblixt kring hur detta vad-det-nu-är skulle kunna användas i förskola, skola eller någon myndighet som har att hantera ond bråd död. 

Nu har jag en idé om hur rollspelet Järn eller ett derivat av spelet skulle kunna användas i förskola och grundskola, som ett led i att levandegöra forna tiders faktiska liv, lycka, lidande och död. Idén tog vag form under ett regnigt besök vid bronsåldersmuseumet Vitlycke i norra Bohuslän inte långt från Tovetjärnsvattnet. En association där och då gick till mina år i koltåldern och som ung jägarofficer i Sápmi och Laponia — Europas sista vildmark. Ikväll plockade jag på måfå några titlar ur mina boktravar i källaren:

Bokhögen illustrerar det godtyckliga intellektuella stoffet till följande rollspelsidé med Järn som skelett och muskulatur: inledningsvis ska jag finna på några sagor eller berättelser i bok- eller filmformat med de (sub-) arktiska folken som klangbotten, därefter ska jag spelleda något eller några kortare äventyr med mina barn, slutligen ska vi ta med oss äventyren ut i taigan och friska luften för att med kniv i bältet, ränsel på ryggen, träsvärd, båge, pilar, gjutjärngryta, eldstål, flinta och lavvu följa stigar och stråk in i lek och lägereldsberättesler. 

Jag tänker att Järn är ett formidabelt system för att levandegöra t.ex. den samiska kulturen. Möjligen med några små justeringar endera i Järn eller i den samiska kulturen. Det kan så klart vara en delikat fråga i vilken ände det ska justeras, men min erfarenhet från bl.a. rollspelet Western översatt till svenskt nybyggarliv med rallare, skogshuggare, fiske, fällfångst och pälsjakt, är att det inte är helt avgörande heller. Erfarenheten i sig, vare sig den är leken eller verkligheten trogen, är ofta ett fint insteg för det verkliga pratet om det finns en sådan ambition — och jag har gärna den ambitionen. Ambitionen att ta sig an verklighetens sagor, myter, legender genom mänsklighetens historia och successiva vetenskapliga landvinningar. Järn ger fina förutsättningar för att uppleva ett fordomtida nomadiserande liv nära en natur i norr med fiske och jakt genom åtta årstider med isande kalla mörka vintrar och midnattssolens ljusa somrar.

Du hittar Järn genom att klicka på Järn och om du är nyfiken på den samiska kulturen så är det svenska fjäll- och samemuseumet Ájtte i Jokkmokk en bra början.

Claes

Vackra kyrkor jag besökt — en actionskräcksaga om väsenjägaren Valdemars strider mot inre och yttre demoner

Tänk dig en dödssjuk och utmärglad Ebbe Schön med att 12-kalibrigt pumphagelgevär och en kukri understödd av en transylvansk man och en ångermanländsk kvinna, i strid mot djävlar, sattyg och fanskap ritade av Bergting och Egerkrans.

Låt mig gå direkt på berättelsens kärna via Stella Donner underställd biskopen vid Stockholms stift och Svenska kyrkans representant i denna kusliga historia: Hon introducerades för Världen Bredvid. Gick en intensivkurs i världens sagor, myter och religioner. Fick träning i vapenhantering och grundkunskaper i närstrid. Det hela utmynnade i att hon fick jobbet; att som Svenska kyrkans representant vara med och verifiera och dokumentera Valdemars möten med väsen och företeelser från Världen Bredvid.


Mät upp en deciliter mardröm, en deciliter nyandligt trams (nej, det är inte riktigt samma vätska som mardröm för drömmar finns på riktigt) och en deciliter traditionell religion och häll i en svartkittel av gjutjärn. Föreställ dig att du skär ner ett skålpund nordisk folktro med vättar, tomtar, troll och oknytt. Krydda din tanke med några abrahamitiska demoniska påfund och centraleuropeisk vidskeplighet. Låt brygden koka upp i svensk skolboksgeografi. Skala och tillsätt en ensam skämd illaluktande kräfta, som ger en elak bismak. Strö över några flingor astrologi, ett sönderrivet blad västindisk voodoo och andas ut ett andetag av cthulhusk galenskap. Rör om med ett kors 666 varv under sjudning. Istället för bestick förser du dig med ett hagelgevär Mossberg modell 500 i kaliber 12 med pistolgrepp och pumpmekanism, en handfull brennekekulor och en kukri av märket Magnum.

Detta är bra. Bra på riktigt. Möjligen med undantag för enstaka korrektur- och layoutmissar.

Johannes Pinter lyckas sätt ihop det samelsurium som nyandlighet, övernaturligheter och diverse religiösa föreställningar består av till en slags logik, där jag roas särskilt av den samiska nåjden som med trolltrumman hjälper till att rensa och låsa en av portarna till Världen Bredvid i en underjordisk kyrka i Lappmarken. Å ena sidan visar mänsklighetens historia att det är en smal sak att få människor att tro på vadhelst, å andra sidan gör Pinter det på ett sätt som är värd respekt. Detta är en skräckactionthriller med filmiskt flyt och en episk underton. 

Det är särskilt klädsamt att Pinter försett boken med två bihang, där de kyrkor som besökts och de väsen som mötts ges utrymme och förklaringar i sin egen rätt.

Pinters bok är ett formidabelt insteg till sagor, myter och legender i sin egen rätt, men även till ämnen som psykologi, filosofi, historia, religion, geografi och litteratur. Boken torde fungera både för enskild tyst läsning och högläsning i grundskolans senare år. Eller som insteg för rollspel, lajv, teater och film.

Boken som getts ut av Swedish Zombie kan köpas t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Claes

13 svarta sagor om superhjältar — superbra helt enkelt!

Denna samling noveller slår det mesta som tecknats och filmats på temat superhjältar. På ett sätt som påminner om hur Frank Miller 1987 omdanade superhjältevärlden med Batman: The Dark Knight Returns så bryter dessa texter med olika precision ny mark för vad en superhjälte är och hur superkrafter fungerar. Alltihop med en svensk melankolisk vardag som fond. Det är bra. Riktigt bra. Superbra.


Flera av texterna är brutalt naket mänskliga och passerar gränsen till de tragiska. Olika slags lidande är en av flera röda trådar som löper genom novellerna. För dem av oss som har erfarenhet från skola och behandling, från pedagogik och klinisk psykologi, så infinner sig blixtsnabbt en känsla av igenkännande. Många av texterna är knivskarpa karikatyrer av liv, lust, lidande och strider mot både yttre och inre demoner — precis så som  lärare och elever möter i skolan eller terapeuten och klienten eller patienten möter i behandling.

Boken vilar självklart på den mythos som skapats av författare och tecknare till klassiker som Superman och The Batman m.fl. i bl.a. Marvels och DCs olika universum. Men boken ger också olika insteg till helt nya världar med egna sagor, myter och legender liksom förklaringsmodeller till styrkor, svagheter, liv, lidande, lust och död. För den som aldrig fattat grejen med eller helt enkelt inte fattat tycke för de gamla superhjältarna i olika tecknade och filmade format inbillar jag mig att novellsamlingen kan tjäna som ett insteg till genren.

För den lärare inom grund- eller gymnasieskola som har att hantera svårmotiverade, serieläsande, filmslukande och andra elever, så tänker jag att boken effektivt kan omsättas i flera ämnen, inte minst biologi, psykologi, filsofofi, religion och litteratur.

För den behandlare, t.ex. psykolog, psykiatriker eller psykoterapeut, som gärna faller i fällan med farligt förenklade metaforer där diagnoser ibland förklaras med superkrafter, så kan boken tjäna som fin nyans när populärkultur omsätts i terapeutiskt arbete.

Boken som gett ut av Swedish Zombie finns att köpa t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Claes

Ingrid — eller ”Släng dig i väggen Robert Langdon!”


Detta är en horribel historia om en hemsk tant.

Brasklapp. Jag ska vara ärlig; jag gillade aldrig Robert Langdon något vidare. Ni vet, den där påstådde experten på symboler som i några böcker och filmer ränner runt i fiktionen och ställer till det i huvudet på riktigt folk. På allvar. Folk som tar Dan Browns påhitt som intäkt för kristen tro i allmänhet och en pervers idé om gudomligheter och konspirationer i synnerhet.

Love Kölles lilla roman ”Ingrid” tangerar ”Da Vinci-koden”. Men det är en bättre historia. Den är mer burlesk och hemskare. Den är både vardagligare och lyckas berätta historien till slut — eller till den slags plats där sådana här historier förtjänar att sluta. Utan taffliga omsvep och snöpliga slut.

Ingrid är församlingsassistent i Svenska kyrkan i Linköping. Det är ett formidabelt insteg. Den lilla tanten. Den lilla hemska tanten som med tantens oskyldiga fasad och harmlösa fernissa hänger sig åt svart magi, nekromanti och gränsen mellan liv och död.

Folk lider och dör i händerna på den kristna lilla tanten som jagar odödlighet. Det är stundtals 1980-tals-skräck-video-våld som jag har svårt att inte le lite igenkännande åt. Och så finns det kopplingar till den allmänna kristna kyrkan och dess andliga grundare och värdsliga ledare som får Dan Brown att blekna i Love Kölles skugga.

För den som möjligen spelar rollspel, såsom Svenska kulter eller Kutulu, så kan boken tjäna som inspiration. Vare sig du spelar mardrömsdetektiv likt Dylan Dog eller mardröm likt Ingrid, så rymmer boken insteg för äventyr.

Det är en hiskeligt fin liten bok som du köper t.ex. hos AdLibris.

Claes

Det var en gång i Frankrike

Nury och Vallée berättar en tät, välritad och bra skriven historia om goda och onda handlingar genom det andra världskriget i det ockuperade Frankrike. Joseph Joanovici är föräldralös, invandrare, skrothandlare, miljardär, kollaboratör och motståndsman. Somliga tycker att han är kriminell och andra att han är hjälte. Serieromanen fångar det som psykoanalytikern Igra beskrev som den tunna hinna mellan gott och ont.


Serien är är läsvärd. Den borde fungera som litteratur i skolan, t.ex. som del av ämnet historia i årskurs 7-9 med lärandemål kring imperialism och världskrig, där bl.a. de båda världskrigen, folkmord och skildringar av människors upplevelser av bl.a. förtryck och motstånd ingår i läroplanen.

Romansviten omfattar sex grafiska album utgivna av Albumförlaget och kan köpas hos t.ex. Adlibris (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6) eller Bokus

Claes