Publicerat

Tips: Spela Western

Åskfågelns rollspel Western är ett av mina absoluta favoritspel. Regelverket har förvisso både förskräckt och fascinerat genom åren, men den fjärde utgåvans material (som är läsvärt som det är) och settingen med möjligheter från drama till action fängslar och fortsätter att hålla mig fången. Det har varit något alldeles särskilt att återberätta ett eko Ville i Momålas episka svit om utvandrarna liksom klassiska vilda västern-filmer och tv-serier.

Något jag tyckt varit särskilt roligt har varit att att ta personer, platser och problem ur tecknade serier och återberätta med mina barn. Eftersom barnen är små har jag hackat och husreglat friskt, och mycket godtyckligt använt delat av reglerna för t.ex. strid. Ett exempel är att jag utifrån berättelsen framför oss ibland valt att används träffmallen och ibland har jag helt struntat i reglerna och låtit barnen förklara hur de vinner duellen eller-vad-det-nu-är. Ett sätt knuffa äventyr åt rätt håll har varit att plantera frön av berättelser i barnens huvuden och sedan vattna med en bok, ett filmklipp, eller någon scen på tv, för att sedan spela.

När jag spellett barn och unga, så har Yakari, Lucky Luke, Buddy Longway, Blueberry och Undertaker varit några exempel på tacksamma insteg för äventyrsupplägg med barnen. Utöver böcker, film och tv-serier har jag på jobbet då och då följt upp berättelserna och det rollspelade äventyret med en kort expedition ut i markerna, med övernattning invid öppen eld under bar himmel — ett litet iscensättande av bl.a. pälsjägar- och indianliv.

Det finns ett gediget material till Western med gott om förtryckta äventyr både fysiskt och som pdf hos Åskfågeln — och mer material är på gång.

Du hittar Western enkelt hos Åskfågeln. En engelsk utgåva av spelet är under produktion.

Jag rekommenderar spelet varmt.

Claes

Publicerat

Hilda läser: Forntidsglimtar — Jägarstenåldern

Till frukosten idag fortsätter jag att läsa Forntidsglimtar — Jägarstenåldern. Det är en kapitelbok med ganska mycket text. Texten är bra för att den är både lättläst och spännande och boken har fina bilder i färg som är nästan som ur en tecknad serie. Boken är spännande för att vi får följa några barn i olika berättelser 10 000 år tillbaka i tiden.

Igår läste jag första kapitlet högt för min lillasyster My. Kapitlet handlade om den tioåriga flickan Serena och jakten med pil och båge på en uroxe. My tyckte kapitlet var jättebra.

Berättelserna i boken påminner om när pappa spellett rollspelen Hjältarnas tid och Järn för oss. Där har vi pratat och berättat om forntiden och både hur det kan ha varit och saker man kan ha trott på, som t.ex. gudar och magi. Äventyren var spännande sagor där vi var hjältar. Jag har t.ex. varit både ljustroll och rävflicka och tillsammans med My hjälpt hövdingen att rädda vår by och vårt folk från en ondska.

Forntidsglimtar — Jägarstenåldern handlar om den tid som man kan lära sig mer om vid Vitlycke museum och Fjärås Bräcka naturum. Jag har varit på båda platserna med min familj. Vid Vitlycke finns en lite bronsåldersby och hällristningar och en utställning om En enda oändlighet med texter, bilder och saker från bronsåldern. Skolan har haft en friluftsdag vid Fjärås Bräcka där vi pratade om inlandsisen, varmare klimat, människor som vandrade in i Sverige och vi fick gjuta ett tennsmycke.

Jag ska föreslå för min rektor att hon köper in boken till vår skola. Den fungerar nog både i lektioner och på biblioteket.

Boken är utgiven av Beta Pedagog och finns bl.a. hos Adlibris och Bokus.

Tack till Isac på Beta Pedagog för boken.

Hilda

Publicerat

Läst: Ingen tycker om en goblin

Mina barn älskade när jag läste Ingen tycker om en goblin högt för dem. Det är en träffsäkert berättad saga och barnbok av klassiskt snitt med korta texter tillsammans med uttrycksfulla bilder. För den som kan sin folklore, läst fantastik eller spelat rollspel är goblins välkända. Någon allmänt vedertagen svensk översättning finns såvitt jag vet inte, utan det engelska ”goblin” eller ibland tyska ”kobold” brukar få gälla. I olika sammanhang spelar de lite olika roller, men brukar ställa till med hyss och rackartyg eller regelrätta skurkstreck. Just i denna saga så är dock en goblin huvudperson och vi följer dennes perspektiv. När ett gäng äventyrare, hämtade ur vilket digitalt eller bordsrollspel som helst, dundrar in i vår goblins grotta med ägodelar, och plundrar allt, så är det både lite hemskt och ledsamt. Äventyrarna stjäl till och med vår goblins vän skelettet. Det blir upptakten till bokens äventyr.

I berättelsen varvas mindre bilder med större vyer och kortare texter med lite längre (fast några långa tirader blir det aldrig). Det är en bok som är bra att läsa högt ur och där det går att både minska och öka takten, liksom spänningen, genom att endera stanna upp vid bilder och utforska dem eller snabbt skynda vidare för att ta reda på hur det går. När jag läste högt för mina barn Hilda (9), My (6) och Rasmus (3) så drogs barnen med i skratt och andhämtning av spänning och några sorgliga suckar. Så äventyrets berg-och-dalbana av känslor som högläsningsbok fungerade bra.

Jag spelleder en del rollspel för barnen, t.ex. Hjältarnas tid, Sagospelet Äventyr, Järn och Mouse Guard. Ingen tycker om en goblin är ett fint insteg till Drakar-och-demoner-liknande rollspelsäventyr med en fin liten skruv som ställer saker lagom på ända eftersom det är monstret som är huvudpersonen i denna berättelsen. Berättelsen i boken är enkelt och tacksamt att göra om till ett rollspelsäventyr, där hjälpsamhet, utforskande och samarbete står i fokus före slumpmässiga bataljer på liv och död i grotta efter grotta under jorden.

Boken är skriven av Ben Hatke, utgiven på svenska av Verbal förlag och finns att köpa bl.a. hos Sciencefictionbokhandeln, Adlibris och Bokus.

Stort tack till Verbal förlag för recensionsexemplar!

Claes

Edit: Repostat på Facebook och Twitter mars 2018 eftersom boken finns på bokrean hos förlaget.